LKG har så vitt man vet funnits i alla tider och alla folkslag kan få LKG. På en egyptisk mumie har man kunnat konstatera att han måste haft gomspalt. Gamla arkeologiska fynd från Grekland för 2500 år sedan visar på människor som haft läppspalt. Liknande arkeologiska fynd från inkafolket visar också på läppspalter.

Synen på LKG har varierat genom tiderna och från plats till plats, så att människor med spalt setts som allt från gudomliga till ”byfånar”. Exempelvis har LKG uppfattats som ett tecken från gudarna i bland annat en del gamla sydamerikanska kulturer och då har LKG även givit sina bärare fördelar. Bilderna här på sidan, som vi hämtat från en tysk hemsida om LKG, är gamla tempelstatyer från Bali. På andra platser har LKG kunnat innebära att det nyfödda barnet övergivits. I Sverige har ”harmynta” ibland setts som mindre vetande.

Suzann Larsdotter skriver om harmynthet i den svenska folktron:
”Under graviditeten var kvinnans viktigaste uppgift att undvika allt som kunde orsaka det blivande barnet någon form av lyte.
Orsaken till att ett barn föddes med en missbildning eller annan skada var att den blivande modern sett eller varit med om något skrämmande. Ofta fanns det en direkt parallell med den inträffande händelsen och barnets lyte, till exempel spratt ett kol ur elden på den gravida kvinnan så fick barnet ett brännmärke på motsvarande ställe.
Om den blivande modern blev skrämd av en hare eller bara fick syn på en hare under havandeskapet kunde barnet bli harmynt. (Haren har kluven gom). Förr var det därför strängt förbjudet för jägare att ta hem en hare till en sin havande hustru.
I folktron fanns även andra orsaker till harmynthet. Om den gravida kvinnan såg en yxa fasthuggen i huggkubben kunde barnet födas med kluven gom. Om den gravida klev över en inte helt itukluven stock kunde följden bli att barnet fick ”haramun”. Drack hon ur ett sprucket kärl eller mötte en harmynt person var det också risk för barnet att bli harmynt.
Som så många andra föräldrar till barn med LKG har vi frågat oss varför vår Hampus nu 4 år drabbades av denna missbildning. Nu råder dock inga tvivel. På grusvägen till det hus vi bodde i när jag väntade Hampus mötte vi ofta harar.”

Tidiga operationer
Den första operationen av en läppspalt gjordes troligen i Kina ungefär år 390. Det påstås också att den opererade mannen,som hette Wei, så småningom blev en mäktig och berömd ämbetsman.
Vikingen Torgils av Sturlungaätten läppopererades i Bergen 1246. Lite senare daterar sig den första mer utförliga berättelsen om en läppoperation. Den skrevs av en flamländsk kirurg, Jehan Yeperman (1295 – 1351).
På 1500-talet beskrev den franske läkaren Ambroise Paré hur man kunde förbättra talet genom att placera en guld- eller silverplåt över gomspalten. Den första lyckade gomoperationen påstås ibland ha gjorts av den franske tandläkaren Le Monnier 1764. Andra menar att den franske kirurgen Philibert Joseph Roux var först med sin gomoperation på en ung medicinstudent 1819.

Uppgifterna om harmynthet i folktron är hämtade ur ”Barnet i folktron” av Carl-Herman Tillhagen.